har hunnit bli 7 månader, och kanske unghund?!

Om det är viktigt med tålamod under valptiden så är det minst lika viktigt under unghundstiden, det är oftast då man får sita sitt hår, men matte har bestämt att ta det med ro, inte ställa för höga krav och inte bli för nedslagen när det inte blir som hon vill. Det är tur att de bor i skogen så de kan aktivera och träna hemma och möta de andra miljöerna när det passar och de kan göra det med ro genom valpkurs andra kurser och när man hälsar på folk, kanske ett byabesök och stadsbesök osv.. Mattes erfarenhet av unghundsperioden är mest att man ska rida ut stormen och inte ta det så hårt när hunden inte lyssnar (ofta glömmer de vad de kan och stänger öronen under den tiden) Därför är det bra att bo i skogen, det gör inte så mycket om hunden drar iväg då kan man gå och gömma sig eller springa iväg för den kommer tillbaka och det finns inga vägar (jo en bit från gården, men snart ska hundstaketet upp mot den sidan)) så man behöver inte oroa sig att den ska bli överkörd och inte så mycket människor så man behöver inte oroa sig att de ska skälla ut nån eller hoppa upp på någon för att de är glada (man måste ju respektera andra människor och personer som är okända för hunden och inte är vana vid hundar kanske tycker det är obehagligt även fast det är världens finaste skurk som kommer skuttande)

 

Kanske om jag skäller på den?!

 

 

Den busiga unghunden njuter av livet