Igår var Heimo på MH, det blev väl som förväntat, mycket annat var intressant än att fokusera på att leka med testledaren eller jaga en trasa, Heimo i vardagen är en väldigt lekfull hund som ofta själv bjuder till lek genom att hämta en buse samt direkt om matte tar en buse kommer han springande, men bor man i skogen så är alla lukter från okända hundar mer intressant tydligen. Sen att springa efter en trasa, nähä du! ska ja springa efter nå ska det vara tjäder eller mård säger Heimo (och kanske en ren eller högvilt också funkar). Han ville inte heller att testledaren sku känna på han, efter den där utställningsincidenten förra sommmaren har han blivit mer reserverad, han försöker komma undan om okända ska känna på han, däremot om han träffar folk i vardagen är han ju den första att försöka stjäla kyssar, men det är något med det där onaturliga klämma kännandet som han ej vill va med om, han lägger sig och försöker slingra sig undan. Det som matte ville testa med detta var ju mest hur han reagerar på alla de där skrämselmomenten, och hon måste då säga att han skötte sig galant och speciellt vid spökena så hade han inte kunnat sköta det bättre och matte var faktiskt lite förvånad. Han skällde och bakade inte en sekund, men direkt när spökena vände sig om och de drog fram händerna och lät lite sprang han dit (matte blev kommenderad att släppa) och var lyckilig och glad och sku hälsa på dem. Det blev så tydlig när han slog om sådär på en gång först vakta men direkt när han visste vad den var så slog han om till den glada svenska lapphunden. 

 

 

Matte är väldigt nöjd med dagen. Han är helt otrolig den svenska lapphunden. En riktig hund. En urhund.