Nej, det gör den inte. Bara för att man är en aktiv person som är i skogen ibland så kanske inte den svenska lapphunden är den rätta. 

 

Matte såg en diskussion angående den svenska lapphundens "aggressivitet" hos veterinären. Hoff! Matte blir så trött! En hund är ingen leksak och en svensk lapphund är en riktig hund som säger ifrån när den inte vill, den har stark integritet och det ska den få ha. Låt en hund vara en hund. 

 

En svensk lapphund är människokär och helt fantastisk, klart de vaktar och om människor har knepiga intentioner och tex är rädda för dem känner de av och undrar vad det är personen vill!

Ex ställde ut Heimo och domaren visade tydligt att den var obekväm i situationen och uppvisade ett skumt beteende. Heimo som annars älskar människor visade tydligt att han inte ville vara nära människan, han drog sig undan ryggade iväg och till och med pep.

Annat ex Heimo var med husse och 2 andra gubbar på myren, och heimo hängde med alla, sen berättade den ena gubben att Heimo hade verkat ha nått i örat, men att han hade försökt kolla och klämt och känt, men kunde ej se något eller att det verkat att han haft ont. 

 

Så vad kan man utläsa av dessa exempel ???

 

Matte tror då att det är situationbundet och det är människans beteende eller intentioner som avgör hur hunden agerar, sen så ska man alltid ha i tanken att en svensk lapphund är en urhund. Matte tycker det är tråkigt att man försöker avla bort hunden i hunden och göra den till något den inte är. Det är hemskt rent av! Om man inte vill ha en svensk lapphund SKAFFA EN ANNAN RAS!!!! Förstör inte den finaste och renaste hundrasen som finns. 

 

 

Förövrigt har Heimo haft ståndskall på älg idag. Matte och Heimo var på morgontur och hörde hur det lät i ett buskage och efter det hörde de vad matte först trodde var en fågel som fastnat i stängslet, MEN icke! Ut kommer en älgkalv i full karriär och då drar Heimo dit och skäller, matte ropar ( hon vill inte ha dit en älgko som sparkar Heimo i huvet) då sticker kalven och Heimo följer en bit men matte gapar igen, Heimo vänder och kommer med matte, MEN måste ändå erkänna att han var ganska taggad på älgen, men kommer ändå och följer med sin matte. Det är roligt att Heimo vet hur han ska göra, men skönt att han inte är så jaktgalen. Han är så precis och perfekt.

 

Mattes älskade skatt!